Projektet
Café Berget tar inte kort, så jag får en kort extrapromenad för att hämta pengar. När jag kommer tillbaka beställer jag kaffe och en kokosboll, och sätter mig längst in vid ett bord för två. Det är lågt i tak, faktiskt så lågt att jag slår i det med huvudet om jag står raklång.
Kokosbollen visar sig vara hembakad och mycket god. Precis lagom stor är den också. Lite synd att påtåren till kaffet kostar fem kronor, annars skulle man kunna sitta här hela dagar. Jag har varit här två gånger förut. Första gången var med Björn, och vädret var varmare. Jag minns inte vad vi pratade om, men vi satt på uteserveringen med nyköpta tidningar från Presstop. Andra gången var tidigt i höstas när mina föräldrar skjutsade upp mig inför höstterminen. Hela familjen åt på Restaurang Hamlet, men när det blev dags för kaffe drog jag iväg min lillasyster till det här kaféet, eftersom jag visste att hon skulle uppskatta den hemtrevliga miljön. Hon brukar prata om att öppna ett eget kafé, och då kommer det säkert se ut så här.
Jag vänder blad i boken Just for fun av Linus Torvalds, som jag läser under besöket. Linux födelse är ganska intressant. Linus skrev 1991 ett litet terminalemuleringsprogram för att kunna läsa nyhetsgrupper på internet. När han sex månader senare ville ladda ner ett par filer via sin terminal var han tvungen att kunna skriva och läsa till hårddisken. Han skrev då en egen drivrutin för filhantering och ett eget filssystem, som vilken vanlig datoranvändare som helst inte skulle ha gjort. Plötsligt hade han tillräckligt många delar av ett operativsystem för att tanken på en egen kärna, Linuxkärnan, skulle födas. Lyckligtvis döptes den inte till Freax, som Linus först tänkt, eftersom killen som la upp det på universitetets ftp-server tyckte att arbetsnamnet Linux lät bättre.
Linus Torvalds gjorde verkligen något jag velat göra länge: han intresserade sig för ett projekt och fastnade för det. Jag letar fortfarande efter mitt projekt, och vet egentligen inte alls vad det skulle kunna vara. Tidigare definierades och kategoriserades man efter vilket yrke man hade, idag är det vanligare att man är den man är beroende på vilket projekt man ägnar sig åt. För vissa sammanfaller deras yrke och projekt, medan andra har ett jobb och ägnar sig åt projektet på fritiden. Kanske vet man inte vad ens projekt är förrän efteråt, när man ser tillbaka, men jag skulle ändå tycka om att veta det nu.
Att vara intresserad av något är svårt nog, att behålla intresset är ännu svårare. Att välja en sak att intressera sig för är det svåraste.