Postkontoret
Den här recensionen är en fortsättning på Arvet.
Avlägset hördes Kerberos skälla då han hindrade någon levande från att komma in i dödsriket eller någon död från att lämna det. I dödsrikets centrala poststation arbetade två smådemoner, Keb och Ponderos, med att slå in ett två meter långt och märkligt format paket.
"Är du säker på att det här är rätt", väste Ponderos när han klättrade på paketet för att få runt omslagspappret.
"Ja", svarade Keb från lådan med tejp och tråd, "Döden skrev ju och sa att han hamnat i trubbel".
"Men, hur kan han tappa bort både sin lie och sin kåpa? Något sådant har aldrig hänt förut!"
"Det sa han inte.. Aha!", ropade Keb och flög upp från lådan med tejprullen han letat efter.
"KEEB? POOONDEROS!" En mullrande stämma ekade genom byggnaden och dova dunsar avslöjade att stordemonen Kobbel närmade sig.
"Snabbt, snabbt, vi måste vara klara när han kommer", ropade Keb förskräckt.
"Var är tejpen", ylade Ponderos, "jaså där! Har du en adresslapp?"
"Där är en, den är redan ifylld, och här är brevet med namn på de som ska dö. I med det i paketet!"
"KEB!" Den väldige demonen var för stor för att komma in i rummet, och var tvungen att huka sig ner för att se de två. "KEB, JAG FICK PRECIS VETA ATT NI ÄR EN VECKA FÖRSENADE MED ETT PAKET TILL DÖDEN! VAFALLS?"
"Alltså", började Ponderos och skruvade på sig. "Alltså.."
"Här, ers högfärdighet", skyndade Keb ur sig och knuffade paketet närmare dörren. "Det är inslaget och adresserat!"
"GE HIT! DET HÄR VAR EN MÄRKLIG ADRESS, DET ÄR JU TILL EN LEVANDE, JAG HOPPAS FÖR ER SKULL ATT DEN ÄR RÄTT!"
Stordemonen slet åt sig paketet, rätade stånkande på sig och dunsade iväg i korridoren. Keb gick fram till dörröppningen, såg efter Kobbel och suckade lättat. Bakom honom hittade Ponderos adresslappen till Döden och gav ifrån sig ett kvävt skri.