Spelet
Från ett mörkt ingenting klev jag in i det lilla kaféet. Bakom disken gnolade en man, medan han vankandes torkade en kaffekopp med en grönrutig handduk. Jag kände på mig att han inte skulle börja konversera med mig om jag inte började prata med honom, och ännu hade jag ingen anledning att inleda en diskussion. Istället sökte jag med blicken av inredningen efter punkter av intresse och fann tre stycken. Den första var bakom glasdisken bland bullarna och bakelserna. Kokosbollarna kändes som det enda som var värt att plocka upp. Den andra punkten min uppmärksamhet dröjde vid var ett av borden, inne i ett hörn. Alla bord var lediga, jag var den enda gästen, men det var som om det bordet var det enda självklara valet. Den tredje punkten var toalettdörren. Jag visste inte riktigt om jag behövde gå eller inte, men det kunde ju aldrig skada.
Eftersom det var närmast tänkte jag dock plocka upp kokosbollen först, och framme vid disken frågade jag artigt om den. Mannen sa att jag behövde betala för att få kokosbollen, och jag tänkte att jag alltså måste hitta lite pengar först. Det fick bli ett toalettbesök istället, och när jag kom ut hade en liten blond kvinna satt sig vid mitt bord. Jaha, jag antar att jag måste prata med henne, tänkte jag och gick dit. Kvinnan grät, och min första fråga var naturligtvis varför. Hon berättade att hon tappat sin dagbok någonstans, men visste inte var. Vad märkligt, tänkte jag, och tog av mig ryggsäcken. Jag hittade ju faktiskt en dagbok på bänken utanför kaféet; det var alltså därför. Jag lämnade över den till henne och hon slutade genast gråta. Innan jag slängde upp rygsäcken på ryggen igen kikade jag för att se vad jag egentligen samlat på mig. En penna, nu behövde jag bara hitta papper eller någon annanstans att använda den på, lite snöre, ett brev från min arbetsgivare som förklarade vad jag egentligen gjorde i den här staden, och fyra kugghjul. Jag visste ännu inte vad jag skulle ha dem till, men de hade ju bara legat där, så det var klart att jag hade plockat upp dem. Jag slog mig ner för att se om kvinnan skulle ge mig något föremål, eller om hon tänkte berätta något som kunde förklara mer av mysteriet.