Stilla eftertanke
Mitt första sammanhängande kaféminne måste vara från -97 någongång. Ett glas cappuchino med mycket socker på "Nilssons" hemma i Oskarshamn med en tjej som jag i svunna tider alltid lyckades vilja ha när hon inte vill ha mig. Hon heter Marie. Vi satt och pratade om sådant som folk pratar om men inte minns. Givetvis är kronologin hos mina kaféminnen inte nödvändigtvis korrekt, men det spelar ingen roll annat än "för arkivet".
Mitt nästa kaféminne är från "Coffee house" [Kåfi tjåpp], också detta i Oskarshamn. Jag har många kära minnen från detta mitt favoritfik, men de första minnesfragmenten är fika på eftermiddagar efter skolan med en dåvarande klasskamrat som heter Ronny. Jag brukade ta en caffe latte och han en svart kopp kaffe, om jag inte missminner mig. Vi pratade nonsens och hade rätt trevligt. I mitt minne är det alltid sommar.
Här följer nu en rad kaféminnen från Oskarshamn av vilka främst bör nämnas mina många kafébesök med min ursprungliga "ta en kaffe"-kamrat Petter. Tillsammans utforskade vi den konceptuella "fikan" och tillsammans fann vi efter hand våra rudimentära fikajag. Än idag ser jag fram mot när vi kan synka våra scheman och slå oss ner på ett fik och återuppleva gamla minnen, vilket inte är så ofta tyvärr. I samma veva, men kanske något år senare, en annan barndomskamrat och tillika dåvarande klasskamrat tjusningen med att fika. Johan, Petter och jag tömde många koppar under en period under vilken vi alla gjorde lumpen och tog ett år av för att jobba innan vi började skolan igen. Johan och jag valde KTH och Petter en KY-utbildning i Olofström. Många funderingar över skolan, flytta hemifrån, matten o.s.v. präglade dessa kafébesök och jag vill minnas att jag alltid tog vanligt kaffe fast med socker. Nämnas bör kanske också att Johan var med på den, inom en rätt snäv krets - medgives, berömda 8h-fikan.
Under lumpen träffade jag en kväll en flicka från Torsås när jag och Petter var ute och festade i Oskarshamn. Hon satt på en parkbänk, så jag satte mig bredvid. Det visade sig att hon kommit 2:a i någon miss Torsås-tävling(!). Senare på kvällen så erbjöd hon mig att följa med och bada bubbelpool i en kompis till hennes hus, som var helt tomt. Jag avböjde dock detta med motiveringen "Jag ska åka till lumpen tidigt imorgon." Detta ångrade jag väldigt mycket dagen efter. Vi träffades helgen efter i Kalmar på ett fik där jag beställde en kopp kaffe som var otroligt varm så jag brände mig på tungan. Hon hette Frida, var politiskt vänster och tyckte om att sy. Hennes pojkvän, vilken hon tidigare glömt att nämna, gick förbi utanför i ett demonstranttåg varpå någon kastade ett ägg i huvudet på honom.
Sommaren -02. Den sommaren gör främst två minnen gällande. Efter jobbet-fika med Johan, ofta varvat med fotboll eller minigolf, samt roller blade-turer med Petter med "mellanlandning" för kaffe på det där kaféet vid småbåtshamnen ute vid Ernemar. Ett fik som nischat in sig på våfflor.
Vid det här laget hade jag flyttat till Stockholm, och var hemma endast över sommaren för att jobba. Ska dock medges att jag första året i Stockholm (-00) inte fikade speciellt mycket. En fika på "Kafé Västra skogen" gör sig dock påminnd. Kommer inte ihåg med vem jag var där eller vad jag tog, men inredningen gick i alla fall i gamla tidningsartiklar! Man var ju tvungen att prova det lokala fiket...
Andra året på skolan kommer jag bäst ihåg "café kaffekoppen" och "café chockladkoppen", båda med samma tjej - Frida. En annan, och mycket trevligare, Frida än ovan. Det mest påträngande minnet är hur besvärligt jag upplevde det senare fiket då det "klassas" som ett homofik. Hon tog nästan alltid caffé latte och jag svart kaffe med lite socker. En gång tog hon té!
Mattias. En barndomskompis, genom vilken jag blev visad rollspelets förlovade land, som hade flyttat till Stockholm visade mig en dag sitt favoritfik på söder, "Blå lotus", med sitt enorma tésortiment. Jag tog likväl en kaffe denna första gången dock. Tack, tack för det kaféet Matte. Till detta kafeét brukar jag ta flickor, för det är ett väldigt mysigt kafé!
Recenta kafébesök ligger givetvis starkare i minnet, så de kanske nödvändigtvis inte är så minnesvärda på lång sikt men här följer de viktigaste i alla fall. Den fikan som Björn, Tomas, Sven och jag hade när jag först tänkte tanken till denna text är fin. Fikan på "kafé berget" med Sven. Den otroligt romantiska fikan på "det där fiket längs odengatan" med Aurelia - båda tog en slät kopp kaffe. Fikan hemma hos mina föräldrar med Marie och Per (en väldigt oföretagsam och tystlåten barndomskompis - men mycket trevlig). Gratisfikan på "Hava Java" med Frida (Hon jobbade där en vecka). Fikan på "Café Nova" med en Caroline på L-sektionen så jag upptäckte att vi egentligen inte alls hade något gemensamt samt att jag då drack té! Till sist en fika med Björn (En riktigt trevlig kille från mitt geologiår). Kan även nämna, förresten, de spartanska kaffestunder Sara, Björn, Jonas och jag (alla trevliga personer från mitt geologiår) hade i lunchrummet i geo-huset med stulet kaffe, stulna koppar, stulna kaffefilter och micrat vatten.
Alla dessa minnen... Kan inte komma på något mer pretentiöst än att avsluta med ett filmcitat: "Är vi mer än summan av våra minnen?" -'Dark City'