Kuplettvideo till 'Chans'/Kent
Karaktärer: Sjöbuse 1 (S1), sjöbuse2 (s2) och papegojan (p)
[Först svart bild och hamnljud, sedan fadas följande fram: Vid en landgång från ett skepp. Hårt, regnigt väder och mycket sjömän som bär lådor, säckar o.s.v. Miljön är ett slags hopkok av diverse hamn-/skepps-/piratklyschor. Sakta följer kameran s1 som verkar leta efter någon - ser denna någon och går upp på landgången efter denna någon.]
I trängseln utanför
Sen december ingen snö
Jag följer efter dig
genom kön
[Nästa klipp står s1 och s2 mot varann i en fotogenlampaupplyst hytt. Blöta och med sjöbusetypiska kläder. s1 klappar s2 på kinden med ett obekvämt ansiktsuttryck.]
Du stryker fingrarna
lätt mot min kind
[s1 verkar vilja säga någonnting, men viker med blicken. En droppe vatten dropar från s1:s skägg och kameran följer den mott hyttgolvet och filmar slow motion när den plaskar mot golvet.]
Och i ett ögonblick
då allt står still
så får jag en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
så får jag en chans att ge dig
allt det du aldrig haft
Men var för feg
[s1 och s2 går sida vid sida. s2 har p på sin axel. De går längs skeppet som seglar i en våldsam storm. vinden viner och regnet spöar ner. De stannar i fören och ser på varann. s2 fattar s1:s händer framför sig]
Det finns ett enkelt svar
Du är varm när jag är kall
Du tar så lite plats
Jag tar allt
[s1 ler lite snett, och kysser sedan lätt s2:s hals]
Jag trycker läpparna
lätt mot din hals
Jag frågar "gråter du?"
Du smakar salt
[En stor våg sveper in över båten och spolar ut s2 till havs. p flyger iväg. S1 ser förtvivlad ut och spanar ut mot det stormande havet. s1 gör ett sjöbuseläte, "arrrgh!" Kameran zoomar ut och man ser s1 stå på fören - ensam.]
Du gav mig en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
Du gav mig att en chans att ge dig
allt det jag aldrig ger dig
[p landar på s1:s axel. s1:s underläpp darrar lätt och s1 beger sig ner mot sin hytt - ensam men p på sin vänstra axel. Här följer bilder på stormen och havet när solot börjar.]
Dom små små orden är svåra ord
Och de hårda orden är enkla ord
Jag fick chansen, du gav mig chansen
men nu är det för sent
Nu är det för sent
<SOLO>
[s1 ser på ett solkigt fotografi på s1 och s2 från någon hamn i söderhavet där de sitter tillsammans på en kaj. kameran zoomar in på kortet, och en tår landar mitt på det. p sitter på en hylla i hytten.]
Dom små små orden är svåra ord
Och de hårda orden är enkla ord
Jag fick chansen, du gav mig chansen
men nu är det för sent
Nu är det för sent
[Videon slutar med att kameran sakta åker ut ur hytten, genom korridoren på skeppet, uppför en trappa och ut på däck för att sedan åka upp och se skeppet från ovan seglande över ett rasande hav. Skeppet åker ur bild och det fadas från stormande hav till svart bild.]