Med hissen till min våning - min verklighet
"DING!" Hissen stannade vid våning 8 och mannen som hälsade på mig när jag klev på vid våning 7 och glatt meddelade att jag kunde tilltala honom 'amiralen' skrek högt av panik och började vilt försöka bända upp hissdörrarna. Han såg lite lätt förlägen ut när hissdörrarna öppnade sig själva - precis som de gör varje gång hissen stannar på en våning. "Amiralen tycker inte om hissar även..." var vad han sade när han gick ut på våning 8 innan hissdörrarna klippte av resten av hans mening.
Mannen som stått i hörnet och tyst tittat in i detsamma var tyst. "DING!" sade den unga marknadsanalytikern som sade just så vid varje våning när våning 11 blev nästa hållplats - hissen själv pep aldrig, utan var helt tyst varje gång den stannade. En otroligt oattraktiv kvinna klev in och den äldre damen som delade ut namnskyltar till alla sträckte genast fram en liten skylt till henne. "Du får heta Ulf Brorsson-Bängtsson - det är lite kvinnligt om du säger det snabbt." Den oattraktiva kvinnan ignorerade namnskylten och lade istället sin väldigt levande bläckfisk på huvudet. Den sprutade bläck, vilket märkligt nog bara träffade den tysta mannen i hörnet förutom den otroligt oatraktiva kvinnan själv.
"DING!" Nu var hissen vid min våning. Våning 14. Den oattraktiva kvinnan med bläckfisken på huvudet skulle uppenbarligen också av här, men gick rakt in i en av hissdörrkarmarna. Uppenbarligen hade bläckfisken som slingrade sig i panik runt hennes huvud en negativ inverkan på hennes syn. Hon ramlade bakåt, och innan hon hann resa sig upp slog hissdörrarna igen och hon missade sig avgång.
Som brukligt när man kliver av på isdrakens våning så förväntar sig denne en jävligt god förklaring. Dels varför någon byggt en jävla hiss som går förbi hennes grotta och dels varför man varit så uti helvete besvärlig att man klivit av här. "Jag heter Theodora B. Kalifatides-Holmström, dotter till direktör Otto "flex" Halmström i sin tur son till självaste Svante Halmström - på initiativ av dåvarande kungliga vetenskapsakademin!". Isdraken väste och tog till orda med perkekt uttal, "Skit jag i det gubbe, eller?" Jag bajsade på mig och undrade vad jag egentligen gjorde här. Detta var inte alls ett normalt leverne för en afroamerikansk soulsångerska - men å andra sidan.... Varför skulle jag leva soulklyschan som alla andra?