Från frisyr till förfall
Vi hade precis skaffat oss väldigt fåniga frisyrer. Jag hade en romersk tonsur medan mitt kafésällskap slagit
till med den något mer djärva brittiska tonsuren. Till kaffet, som var nybryggt och välsmakande, hade jag beställt
en cheese cake med passionsfruktsmak och kompisen en vanlig äppelkaka. Dessa smakade utmärkt.
Jag minns en gång under själva kafébesöket när en tystnad sköljde in över lokalen som en stilla våg. Under tystnaden,
då tiden stod stilla, så bytte vi en blick som sade mer än vad ord någonsin förmår. "Jag hatar verkligen min frisyr."
Vi lämnade kaféet, vår vänskap tog slut och aldrig kommer vi ses igen. Vi tappade all respekt för varann. Tonsur.
Vad tänkte vi på?