...och mannen var trevlig
Drottninggatan är för många "gatan" kring vilken Stockholm kretsar. Bullrig och hetsig sträcker
den sig från gamla stan vidare upp förbi plattan och vidare bortåt. Detta bortåt är dock inte lika
många bekanta med, ty när man passerat hötorget är det som om drottninggatan öppnar upp sig. Om man
detta till trots pressar vidare kommer man till vad som roligt nog döpts av två kvinnliga kaféägare
till "upper queen street" (vilket också är namnet på deras där belägna kafé. Detta kafé var dock
inte målet med dagens övning. Siktet var istället inställt på Nils cafe som hyser stockhoms
trevligaste herre. En äldre herre med med utländsk härkomst och ett ständigt leende på läpparna.
Som min egen sed bjuder tog jag kaffe och innan jag hann fråga hade mannen påpekat att påtåren
var gratis. Mjölken var äkta vispad mjölk och kaffet var mycket bra. Till min äppelpaj fick jag även
riktig vaniljsås.
Att jag sedan fick sitta å lyssna till nära nog monologer (och dialoger mellan två andra) om World of
Warcraft toklänge kändes perifert. Jag var även ganska trött, ärligt talat. Och vem var/är egentligen Nils?