Mat med lite kaffe i kölvattnet.
Glömde ta påtår. Attans. Efter maten flyttade vi oss till de bekväma fåtöljerna, varpå det var dags för det mycket efterlängtade kaffet. 19 kr, och en stor sked i koppen var det som bjöds. Givetvis fick vi bordsbetjäning. (Slår man ut notan betalade jag 22 kr. för kaffet. Dricks som klarar skamgränsen alltså)
Det älskande paret några bord bredvid oss hade inte kaffe i sina koppar. Öl i sina glas, snarare. Musiken var tyst och dämpad, och stundtals helt obefintlig. Antar att deras plattor tog slut och de inte märkte det. Vi lekte substantivleken. "Böckling", "element", "lysrörsarmatur" o.s.v. Snart blev leken fånig.
Kaffe tog slut och lusten att sitta kvar likaså. Jag hade tagit ganska mycket mjölk i kaffet den här gången, för jag kände liksom för det. Kanske borde låtit bli? Kanske hade jag kommit ihåg påtåren då? Vi betalade, gick därifrån och jag såg mig inte om. Lots hustru vände sig dock om för att titta och förvandlades till en saltstod igen. Att hon aldrig lär sig.