Lust
För att undvika hennes sökande händer tog han ett litet steg bakåt, men förgäves. Hennes händer knöt sig runt hans rygg och plötsligt så var hon tryckt mot hans kropp. Tätt. Tungt. Andas. Hetta. Han ville fly, men samtidigt var det något över situationen som tilltalade honom. Kanske var det hennes tyngre andning eller rosade kinder som gav honom en brännade känsla någonstans i hans kropp, eller var det kanske inbildning?
Han lät sig uppslukas av det tidlösa ögonblicket och placerade sina händer på hennes höfter. Deras blickar möttes; osäkra men lustfyllda. Med sin tredje hand strök han hennes kind och kort därefter möttes deras darrande läppar i en trevande kyss.
Natten tycktes vara för evigt och stjärnorna som vandrade över himlavalvet tycktes le ner mot de älskande två. Fullmånen var aldrig så vacker som då, och på den öde stranden viskade havet deras namn.
Aldrig så stilla gav så natten vika för morgonen och hon lade ömt skinnet från sin älskade på en vit sten vid vattenbrynet. Detta tomma skal av hennes älskade, innan hon tilgodogjort sig näringen vilken hans innanmäte utgjort, bars nu sakta ut på ett stilla morgonhav. Hon grät. Förtvivlan. Hopplöshet.
Så lade hon sig ner på stranden och rörde sig aldrig mer. Sakta men ack så säkert förde så havet henne till sin älskade. Deras kärlek. För alltid. För evigt.