Nära döden-upplevelsen
För att undvika de enorma sågklingorna som svepte fram och tillbaka i halshöjd var vi tvungna att gå ganska ryckigt framåt. Givet, det var ganska sparsam takhöjd, men helt uppenbart livsfarliga dödsfällor verkade lite överansträngt. I vilket fall som helst så kom vi efter några minuter fram till disken där en snäll gammal gumma raskt betjänade oss. Med våra koppar kaffe respektive té var vi nu tvungna att återigen ta oss genom det kalla valvet med sågklingorna. Även denna gång gick det bra.
Väl vid vårt bord, i den rökfria sektionen, blev vi rätt snart tvungna att ducka för tre enorma spjut som sköt ut från väggen. Staffan hade råkat komma mot "fel" stenplatta i golvet när han gungade på stolen. Han skämdes lite lätt.
Påtåren var gratis, men vi skickade ändå en liten negerpojke att hämta dem åt oss. Vi betalade med ett silvermynt "med en stor krigare på". Vi skrattade gott åt att han riskerade liv och lem över en enkrona. Stackaren hade inget alls begrepp om pengasystemet. Han överlevde, och fick sin krona varpå han, i en stund av oaktsamhet, föll rakt ner i en spjutfälla och dog efter någon minut av ångestmättade skrik. Han blev ju genomborrad av träspjut!
När det var dags att röra på oss så kunde vi inte motstå att, klyschan till trots, att byta ut våra koppar mot den lilla guldstatyetten i den lilla alkoven på väggen. Då vikten stämde(!) löste inte alls gasfällan ut och vi kunde promenera ut därifrån. På det stora hela ett ganska konstigt kafé då chansen att avlida brukar vara en återhållande faktor på kafébesökare, men det var mycket folk och kaffe var gott.
Statyetten har vi skickat tillbaka.