Flykt
Jag såg mig runt i lokalen. Runt mig bara tomma bord. Tomma stolar. Ensam satt jag vid ett fönsterbord och blickade ut över en av regnet fuktig innangård. Var höll alla människorna hus? Var de hemma med sina familjer eller var de kanske på väg hit? Kanske var jag den enda ensamma människan på jorden?
Jag läppjade på mitt kaffe. Lagom varmt, perfekt smak. Det var självbetjäning på kaffet. Jag hade hällt upp det själv.
Plötsligt kommer det två kvinnor, lite lätt blöta av regnet, men de stannar inte utan går igen. Ensam. Igen.
Snart var mitt kaffe slut och jag gav koppen till mannen bakom disken, tackade för mig och gick därifrån. Ut i regnet. Ensam men inte ledsen för det. Någon gång kommer människorna, och kanske är jag där då?