Alla goda ting äro två
Det finns vissa intryck som fastnar bättre än andra. Känslan av att få två lock till en hamburgare, känslan att inte få någon köttbit i din hamburgare eller kanske känslan av att inse att hela en liv bara varit en enda lång uppsättning av en tidig Lars Norén-pjäs. Vissa andra intryck passerar bara revy likt känslan att missa en föreläsning, spola på toaletten eller kanske slentriansamlaget med din fru sedan 27 år.
Denna dag noterade jag speciellt två saker. 1) Hur bekvämt du sitter i en soffa/fåtölj är direkt proportionellt mot hur långt nedsjunken du är, hur länge det är tills nästa tid du skall passa samt hur mycket kaffe du fått i dig. Absolutbeloppen av: Kaffe * mum2 + tidspassning * mum + nedsjunkenhet = 0, för att använda lite matematik. Det lägre mumvärdet är det s.k. pseudomumvärdet, vars betydelse är okänd. Det högre värdet är helt enkelt det sanna mumvärdet - mätt i 'mum'. 2) Sting behövs inte längre som artist. Han möter helt enkelt inte något som helst musikbehov.
Jag tog mig en liten slurk kaffe till och log ett nöjt leende. Vips så hade jag gjort världen lite, lite mer strukturerad och lite, lite bättre. Jag tog en slurk kaffe till. Kaffet var nog egentligen lite för kallt, men jag orkade inte bry mig om det. Inte just då.