Favoritnöjet
Till mina favoritnöjen hör att ta en taxi till IKEA, för att där plocka på mig det mest otympliga paket jag kan bära, och sedan ta bussen hem. Det ger mig stor njutning att tränga mig genom bussen och "råka" drämma till barn och gamla med bokhyllan jag inte behöver, be så hemskt mycket om ursäkt och le inombords när jag tar upp så mycket jag kan av utrymmet för barnvagnar och rullatorer.
Den här gången höll det på att gå snett. Jag hade som vanligt placerat mig i den långa, ringlande kön av människor som trängdes för att få passera chauffören med färdbevisen i högsta hugg och jag hann knappt ens fram till dörren förrän chauffören röt:
- Du där! Det här är ingen godstransport! Barnvagnar får jag väl lov att acceptera, men det där paketet är inte okej!
Ett ögonblick stirrade jag bara på honom, förbluffad. Så här skulle det inte gå till! Mannen hade redan skrämt mig så till den grad att om jag ens kom på bussen skulle jag förmodligen inte ens våga försöka drämma till honom med paketet när jag vände mig om, efter att ha blockerat kön så länge som möjligt genom att fumla fram mina slantar ur diverse olika jackfickor.
Jag tog några stapplande kliv framåt. Chauffören muttrade något ohörbart, men hindrade mig inte. Det tog mig några sekunder att återhämta mig, så jag missade en strålande chans att fälla en liten unge som slet sig från sin mors grepp och sprang förbi mig mot den bakre delen av bussen. Jag kompenserade det hela genom att tränga mig in mellan en gammal dam och hennes rullator, just som hon gjorde en ansats att sätta sig på den. Hon blev märkbart förvånad, men tillhörde den snällt beskedliga sorten och förblev därför stående med ett krampaktigt grepp om stången. Efter att ha studerat hennes ansiktes förvridning i de skarpa kurvorna var jag mig själv igen. Min njutning var räddad!
Väl framme krånglade jag mig ut ur bussen och stötte till några medresenärer lite lagom diskret; de såg irriterade ut men sade ingenting. Sedan promenerade jag iväg mot studentbostadshuset, packade upp innehållet i lådan och strödde ut det i trapphuset. Jag smålog när jag såg att en lapp uppsatt på väggen bakom ett tidigare verk i huset: "Släng ert skräp!"