1000 år
Som barn badade jag om sommaren ibland i grannens simbassäng. Vattnet var blått, men varmt som blod. Om hösten brukade vissna löv och blad blåsa ner i den.
Ute vid hamnen fanns en träbrygga som ett par segelbåtar var förtöjda vid. Nu har den nästan ruttnat sönder helt.
När jag var åtta år föll jag ner från garaget. Läkaren sa att jag hade haft tur, och jag fick lämna sjukhuset samma dag.
Den våren kom det en liten cirkus. Varje dag den veckan stannade jag till på vägen till skolan och betraktade cirkushästen där den betade. På fredagen fick jag rida på den. Jag kände mig som en cowboy.
När jag nyligen besökte ett kafé hörde jag inte mindre än tjugo olika blåsinstrument spela ett stycke av Monteverdi. (Monteverdi har en dualism som till viss del framträder även i Haydns sonatformsatser.)
Så beställde jag en kopp te. Tepåsen separerade förvisso vattnet från bladen, men varmare än blod kan jag inte minnas att drycken var. En falsk äkthetskänsla ackompanjerades av en bitter eftersmak.
Fotnot:
Kontrabastuba bleckblåsinstrument, den djupaste formen av tuba. Dånande, brakande och dov klangfärg.
Kontrafagott träblåsinstrument, fagottens djupare broder med tonomfånget en oktav djupare. Dunkel och fyllig klang.