Akribi
Klockan var 16:50 och jag började plocka ihop mina papper. Jag kände yrseln när jag reste på mig, och kom på mig själv med att ha glömt bort lunchen idag. Jag blev så exalterad över genombrottet i förmiddags att jag helt slukades upp av mina kalkyler och regnbågstabellerna. Nu började omvärlden sakta återvända. Jag sträckte sakta på mig, och gick mot fikarummet för att diska ur tekoppen. Det var som att vakna.
Vi hade suttit på kajkanten hela kvällen. Vinet var uppdrucket för länge sedan; nu drack vi ur spritflaskan. Vi hade väl pratat om fotboll, politik, pengar, arbete och sådant. Men en skön tystnad hade sänkt sig över oss, så vi satt bara där. Vi njöt av den varma sensommarnatten och hur allt snurrade runt.
I den portugisiska lilla hamnstaden Faro finns en gammal fiskare som aldrig har sett havet. Han är blind sedan födseln, men är expert på att fånga bläckfiskar!
Det finns tre perfekta metoder för att ställa upp en regnbågstabell: Den metafysiska (Couturat 1640), den analytiska (Goldberg 1852) och den numeriska (Wionczek 1953). Det är klassikerna. Utöver dem finns tre så kallade imperfekta metoder. De ger bara grova uppskattningar, och för vissa delta går det över huvud taget inte att beräkna motsvarande alef.
Det var en seg och varm men härlig tystnad och jag fick fjärilar i magen när jag tänkte på rymdens oändlighet och stjärnorna snurrade runt i en kosmisk dans och det var den bästa fyllan i mitt liv. Jag lade mig på rygg och såg Gubben Måne i vitögat. Så bröt jag tystnaden med en fråga.
-- vilket är ditt livs största ögonblick?
-- när jag fångade min far i profil.
På andra sidan hamnen dansade två uteliggare schottis. Och i tyst samförstånd visste vi att det lika gärna kunde ha varit polonäs!