Maastricht
Öppna läppar lättar sekretessen, och läppjar, lapar, smakar av saven. Saften skvalpar i glaset. Tömmer glaset och ställer på bordet. Handen på hjärtat, ordet på handen är en stämpel. Lämpning ändar arvet efter rätten.
Pulsen rusar runt i rum. Rum för rum, tum för tum. Tumtumtum. Varje meter i slowmotion. Vad är knepet? Håll ut till nästa rum. Pulsen kanar, klaffen dunkar. Dunk för dunk. Dunkdunkdunk. Klampar såsom prästen med sin sko. Konnässörer blir desserten när konserten tagit slut. Som saften ur citronen ska han pressas ut. Vill så gärna stanna inne. Kroppen kläs i ytterrock. Slipsens snara träs kring strupen. Måste hålla masken. Dags att ta farväl.
Begravdes sedan analogt med daglig lag. Lades ner i hålet, locket på. Ockerpris på sockergris. Oxfords laxar saxas raskt, snittas, snokas, spejas, skalas, skivas. Stoppas sist i asken. Laxen smakar smaskens. Måste hålla masken. Förloraren koras efter matchen.