Polens Manchester
Allt jag kommer ihåg av Lodz är några fragment av mina nostalgiska tankar när jag satt ensam på ett kafé och försökte skriva en haiku om min hemstad.
En dagbok. Vems kan det vara? Jag skriver några rader på ett reklamblad jag just skulle slänga. Samma linjer, trettio år tidigare. Bokstäverna är jämnare nu, men detta v är mitt. Mitt språk? Nej. Ingenting av det här kan jag läsa. Vad angår mig denna betong och denna kärlek.
En man som bar på ett piano gick förbi kaféet. Mina tankar vände bort och jag skrev istället en dikt om lång, grånande lugg och ett Rhodespiano.
Ett stycke kan jag med ens läsa. Fast snarare än det ger mig anblicken ett minne jag kanske en gång hade. Det var längs Piotrkowska jag gick och när jag passerade palatset förstod jag hur det var. Jag är gravid! Och Artur tror att han skall bli huvudansvarig för ljuset i nästa film han gör. Allt är Jag skall anordna ett privat bokbål - ett vågat kirurgiskt ingrepp i tidens kött. Men det tål den!
För att aldrig komma tillbaka.