Måltiden
Hon hade blivit förvånad när han tisdag morgon erbjudit sig att laga söndagens lite finare middag. "Det var det konstigaste", hade hon utbrustit, vilket fått honom att ilskna till. Han hade dock behärskat sig, ätit upp resten av frukosten, pussat henne hej då och sedan vresigt dundrat iväg till ateljén. Ingenting av deras äktenskap var vad han förväntat sig. Under sitt år i USA hade han träffat henne och övertalat henne att följa med honom till Rom. Hon hade varit överförtjust, men verkade inte kommit till rätta med storstadslivet. Hon hade inga vänner och hade trots att det nästan förflutit ett år inte hittat något jobb, men han tjänade ändå tillräckligt på att måla porträtt för att hon skulle kunna vara hemma och sköta lägenheten. Hon hade all rätt att bli förvånad då han erbjudit sig att laga middagen, men hon hade inte behövt uttrycka det så bryskt. Trodde hon att han inte skulle klara det utan hennes hjälp? Han skulle minsann visa henne.
Veckan förflöt som alla andra veckor, förutom ilskan han inte lyckades skjuta åt sidan. Istället växte den starkare och starkare och när helgen anlände var han nästan utom sig. För att på söndagen skingra tankarna bestämde han sig för att gå på ett av stadens många konstmuséer, närmare bestämt Galleria Borghese. Han vandrade planlöst, men kunde inte sluta tänka på sin fru. Med en kraftansträngning tvingade han sig att tänka på middagen, samtidigt som han stannade framför Jacopo Bassanos "Får och lamm". Kanske lamm, tänkte han bistert för sig själv. Han gick ett par steg till och fastnade framför Bassanos "Sista måltiden". Det här äktenskapet måste få ett slut, tänkte han och brast ut i ett leende. Han hade bestämt sig.
Att stjäla tavlan var lättare än han anat. Han skyndade förbi en butik på vägen hem och köpte lite grönsaker, buljong och en limpa bröd. Det tog några timmar att lösa upp tavlan i buljongen, men därefter gick det snabbt att tillaga resten. När hans fru smakade den ångande soppan och rynkade på näsan åt oljefärgens fräna smak utbrast han triumferande: Tycker du att det smakar konstigt? Han log åt skämtet, och åt ironin hos motivet, och tillade: Det är slut, älskling, och det här är den sista måltiden.