Det finns viktigare saker
Jag vet inte om Café Baljan på campus egentligen kan räknas som ett kafé, men de serverar trots allt bra kaffe till ett lågt pris och kokosbollar som är lika ätbara som någon annanstans. Miljön är väl ungefär motsatsen till ett mysigt litet kafé, då det är väldigt högt till tak, med mycket folk som pratar högt i munnen på varandra.
Just idag var de vanliga kokosbollarna slut, så jag fick ta en med vit choklad istället. När jag skulle ta kaffe dök en människa upp och började prata med mig. Jag hade sett honom förut men aldrig riktigt velat, eller brytt mig om att, ta kontakt. Den här gången behövde jag inte bekymra mig eftersom han istället hoppade på mig. Jag lyssnade inte alls på vad han sa, utan log lite artigt och hoppades att han skulle gå sin väg. Istället följde han mig till bordet, fortfarande pratandes. Jag läppjade på mitt kaffe, lutade mig tillbaka och började fundera.
Jag tänkte att det vore bra om mitt huvud var ihåligt. Inuti skulle en liten gubbe kunna stå och med utsträckta armar hålla för hålen in i mitt huvud som öronen utgör, från insidan. Min meditation fungerade något, och hans tomma prat började glida av mig. Jag fick syn på bred man med snaggat hår som stod ett par bord bort och bullrande pratade med någon. Jag lekte med tanken att han stod i svart ninjadräkt med enbart ögonen synliga. Med en snabb rörelse drog han två kaststjärnor och kastade i ryggen på mannen mittemot mig, som förvånat exploderade i en kaskad av blod.
Jag vaknade ur min dvala och upptäckte att mannen fortfarande satt kvar. Jaja, låt honom sitta, tänkte jag, och plockade fram en digitalkamera jag nyligen lånat. På sistone har jag funderat över linjer i fotografier, och hur man kan utnyttja dem. Att låta en kraftig linje skära ena sidan av bilden, eller kanske diagonalt tvärs över den, verkade intressant och jag började se mig om efter motiv. Blicken gick mot taket och ett par lampor fångade min uppmärksamhet. Ännu en gång flöt mannens babbel bort och jag försjönk i mina egna tankar. Jag började söka efter motiv, linjer, ytor, att fånga med kameran. Efter ett par bilder frågade mannen om han fick titta.
Jag såg på honom och övervägde att säga nej, men lät honom sedan göra det. Han sa något, men jag hörde inte vad. Jag fick syn på min kaffemugg som stod tom på bordet. Inte riktigt tom visade det sig när jag kikade ner i den, då det i botten av den vita muggen hade blivit kvar en svart ring av kaffe. Jag riktade ner kameran och knäppte ett par bilder till. Kokosbollen var uppäten, kaffet slut och jag hade ingen anledning att sitta kvar. Jag tittade på mannen som fortfarande pratade med mig, reste mig och tog på mig ytterrocken. Kanske han sa adjö, jag vet inte. Det finns faktiskt viktigare saker.