Skuggan
I en stuga utanför en by bodde en man med sin skugga som enda sällskap. Mannen tyckte inte det var särskilt underligt, då han tyckte om att umgås med sin skugga. Soliga dagar brukade han promenera med den genom byn, och om nätterna tände han ljus och samtalade med skuggan långt framåt småtimmarna. Byborna däremot tyckte att mannen var underlig, och det lät de honom få veta. Vuxna kastade glåpord efter honom och barn kastade stenar genom hans fönster, utan att föräldrarna gjorde något åt det.
Så en dag flyttade en kvinna till byn och blev genast förälskad i mannen. Hon flyttade ut till hans stuga, men märkte snart vad byns invånare ansåg om mannen och hans skugga och förklarade för honom hur dum han var. Då ingen man vill verka dum inför sin kvinna sa han till skuggan att de inte kunde träffas mer, och sedan den dagen har mannens skugga inte synts till.