Så länge sedan
Det är rimligt att inte vänta ett och ett halvt år att skriva en kaférecension. Man kommer helt enkelt inte ihåg någonting. Detta behöver nödvändigtvis inte betyda att man inte kan skriva något. Detta vet man.
Jag vet att jag drack kaffe och åt fruktpaj. Jag minns att det var klurigt att få sittplats. Jag minns att vi var tre i sällskapet. Det var en eftermiddag, en vardagseftermiddag. Jag hade sprungit ett marathon helgen innan.
När man tränar inför ett långlopp (löpning) är det viktigt att springa lite då och då. Just den biten var den delen av mitt träningsprogram inför nämnda lopp var där jag skarvat flitigast. Det går så klart att springa vidare på vilja allena en rätt god stund efter att kroppen tackat för sig men själva upplevelsen blir lite mindre angenäm. Jämför att smyga ner nötter i din nötallergiska sambos mat. Det går alldeles utmärkt men varför skulle man göra det? Möjligtvis för vetskapen att man gör något onödigt, vilket är ungefär det som händer om man slarvar lite med träningen inför ett långlopp.
Mitt långlopp gick helt ok; jag kom i mål. Kafébesöket gick helt ok; jag fick kaffe. Sambon är inte nötallergiker. Än...