Gastronomiskt stigma
"ARRRRGH!" Det började blöda ur ett hål som plötsligt uppkommit mitt på hans mage. "Ta bort det! Ta bort det!" skrek han förtvivlat. Inte hade han lyckats stoppa blödningen med hans händer innan hans tänder plötsligt lossnade samtidigt. Allihop. De landade i en liten hög på bordet nedanför förutom de tänder som han nu spottade ut. "Ba e de som häbder?" stötte han fram mellan vad som tidigare var en mun med en full uppsättning tänder.
Jag skakade på huvudet och smålog lite. Det här hade jag sett förut. 1998 såg jag min kusin äta fyra stora tallrikar flygande jacob på rad utan att rapa. Det tog obducenten två timmar bara att återställa hans ansikte till det normala från hans av frosseriet vanställda anlete.
Desperat försökte han dricka lite av kaffet i ett desperat försök att, likt strutsen som gömmer huvudet i marken, glömma bort det faktum att hans kropp nått en gastronomisk kritisk massa och nu höll på att falla sönder. Det såg omåttligt fånigt ut, speciellt som hans vänstra öga ramlade ur sin håla och damp med ett plask ner i hans kaffekopp. Kaffe med mjölk.
Han tittade hjälplöst på mig med sitt högra öga. "Hjälp mig!" Sa han ynkligt innan han föll samman i en hög av ruttet kött och brutna ben. Jag skakade på huvudet, borstade bort lite kaksmulor från mitt knä och gick därifrån. Utanför föll regnet lätt.